Det här är hur jag känner...
Det här är hur jag känner, mina sanna ord, för allt som ni har gjort, allt hat och rena mord.
Varför ska jag få allt ansvar? Varför ska jag behöva ta hand om det som ingen annan vill sköta? Jag är inte en sopbil som städar upp efter er, men nu sitter jag bara hemma och ber, att det här ska ta slut innan någon tar självmord. Tror ni mig inte, visst varsågod men du vet inte vad som pågår och vad dem har gjort.
Du vet vem du är och vad du har gjort och vilka du har bakom som en jävla jord men jag vet sanningen och allt du har gjort och du vågar inte en visa alla dina kort. Visst det är inte ditt fel men varför anklaga mig, jag har fan inte gjort någonting även fast jag inte är en oskyldig liten tjej. Ge någon annan ansvaret för jag vill inte vara med, på din jävla lilla lek som du gjort upp. Ungefär som att du är tuppen i höns gården. Du bestämmer inte, över mig eller någon annan, så varför bryr du dig ens om hur vi andra mår? Du har lämnat alla i sticket och sprungit i väg med svansen mellan benen. Din lilla jävla fega mupp, anklagar andra för det du gjort. Nu står en person ensam och ledsen och du vet inte om du ska fly eller stanna, eftersom att du inte klarar av "pressen" från andra. Fan ta dig. Fan ta er. Det är mer än bara en så varför bara anklaga dig när du är så fucking bländad av rampljuset. Av uppmärksamheten, när man måste välja sidor innan man ramlar ner i mitten av sprickan och faller till helvetet där du hör hemma.
Jag kanske inte borde skriva detta, jag vet, men hur annars ska jag få ut min ilska över er, när ni bara ler? Ni tycker det är roligt, jo tack, vad kul men ni är inte dem som tar hand om allt när festen är slut. Ni ska få igen efter att ni har tryckt ner alla andra, vänta bara hämnden är ljuv, och allt kommer vara bra tills jag blåser ut ert levnads ljus.
Kommentarer
Trackback